Precis så känner jag mig just nu. Jag pratar om att jag äter LCHF för att jag vill undvika socker. Socker är dåligt för oss. Det är en drog som alla människor borde undvika i så stor utsträckning som möjligt. Jag vet att det är sant, men ändå trillar jag dit en gång i veckan. Står där med handen i syltburken. Ibland bokstavligt talat. Hur kan kan ena dagen tala så brinnande för LCHF och lågkolhydratkost för att några timmar senare möla i mig kolhydrater som det inte fanns någon morgondag utan något som helst samvete? Eller det där med samvetet stämmer inte. Det kommer ikapp mig några timmar senare, när sockerruset har lagt sig. Och då skäms jag. Och hatar mig själv.
Hur kan det bli såhär? Jag vet ju vad jag vill. Jag vill bli en nykter sockerberoende som kan säga det exakta datumet när jag senast intog min drog socker. Låt 10 april 2014 bli dagen då jag hittade tillbaka till mina goda vanor som jag hade när jag först hittade till LCHF! Låt det bli dagen då jag på allvar motade sockertrollet i grind - och inte bara höll det i en vecka fram tills nästa besvikelse. Nu kör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar