Inte ens en dag klarade jag. Igårkväll slog sockermonstret till och jag sprang och köpte choklad och nötter på kvällen. Självhatet kom som ett brev på posten. Jag vaknade även upp mitt i natten, närmast kallsvettig med panikkänslor och tankar som att: "om jag inte lyckas vända det här destruktiva beteendet snart kommer jag upp ännu mer i vikt och bli riktigt ful, fet och äcklig". Det var riktigt läskigt faktiskt och tog ett bra tag innan jag lyckades lugna ner mig själv.
Men skam den som ger sig. Det finns inte på kartan att jag skulle ge upp. Nu handlar det om att ta en dag i taget. Jag börjar med helgen. Jag vet att jag kommer må så mycket bättre bara efter tre dagar med LCHF-mat. Då kommer jag ha rensat ut den värsta skiten. Ska också ta och köpa batterier till min våg. Inte för att jag ska börja väga mig i tid och otid - utan mer för att jag måste få reda på hur illa ställt det faktiskt är. Svart på vitt liksom. Och sedan utgå därifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar