Första advent och en känsla av uppgivenhet sprider sig i kroppen

Ojoj, tiden går fort! Har varit här nere i snart fem månader och nu har det redan hunnit bli första advent! Julpyntet lyser med sin frånvaro i lägenheten, men så är det ju när alla tre ska flytta härifrån inom loppet av några veckor. Som tur är har de inte sparat på krutet nere i stan, så det är i princip bara att ta sig utomhus och titta på de vackra utsmyckningarna när jag vill insupa lite julkänsla. 

Har precis kommit tillbaka från stan där jag varit på första adventsgudstjänst med några från klassen och sen träffat en kompis och ätit middag på stan. Har varit en skön söndag helt enkelt.

Frukost 09:30

Slängde ihop en plocktallrik till lunch 15:30

Enorm hamburgetallrik på Louisina i Düsseldorf. Petade såklart bort brödet och orkade äta kanske halv salladen.

Börjar återigen känna av frustration av att jag ännu inte har fått se några resultat på vågen. Jag menar, jag har hållt med LCHF sedan 22 september och sedan jag började väga mig någon månad senare har jag bara lyckats gå ner ett kilo.  Jag förstår inte vad det är jag gör för fel.. Hur mycket kan ens känsloliv påverka vad som sker på vågen, förutsatt att man inte tröstäter? Det är en fråga jag ställer mig. Det har varit lite berg- och dalbana med känslorna i veckan och det känns ganska logiskt att det också skulle kunna påverka känslan i kroppen. 

Imorgon är det invägning igen och även om jag tycker att jag har skött min LCHF-kost bra så har jag inte förhoppningar. Skulle inte förvåna mig om det visar sig att jag gått upp sen förra veckan..

Mvh,

Lite smått uppgiven