Att ta kontrollen över maten

Med en ätstörning av typen UNS (utan närmare specifikation) i bagaget känns meningen i rubriken närmast förbjuden. Jag har liksom alltid fått höra att en ätstörning i mångt och mycket handlar om att (på ett sjukligt sätt) vilja ha kontroll över maten och för att bli frisk måste man våga släppa den kontrollen.

Jag har insett att jag aldrig kommer att ha ett helt avslappnat förhållande till mat. Men det är okej. För när jag äter LCHF är det jag som kontrollerar maten, istället för att den kontrollerar mig. Och jag kan inte sätta ord på hur skönt det känns.

Just för tillfället är mitt liv ganska kaotiskt, i avseendet att jag har många bollar i luften och inte har någon riktigt aning om vad som kommer hända efter jul. Jag går i väntans tider och vet faktiskt inte ens om jag kommer bo i Tyskland eller Sverige. Innan LCHF hade denna ovisshet lätt kunna leda till överätning och tröstätning. Besvikelser som onekligen är en del av livet hade lett till det samma. Men inte längre. När framtiden är osäker är kosten (och den här bloggen!) min trygga klippa och fasta punkt som jag bygger upp min vardag kring. Åter igen: Jag har tagit kontrollen över maten. Fy fasen vad grymt ändå!

Det blev lite stressigt imorse eftersom jag fick för mig att baka oopsies till frukost, då en ägg- och baconfrulle inte lockade mig. Hatar som sagt att stressa på morgonen, men den ljuvliga doften i köket vägde upp ganska bra!