Ja, lite så känns det faktiskt såhär cirka två månader in i mitt liv som LCHF:are. Det är som om kroppen har vant sig vid de positiva hälsoeffekterna som LCHF för med sig (som ingen uppblåst mage eller sötsug) och inte längre tar glädeskutt över hur bra den mår över den kost den får. Det har liksom blivit som ett normaltillstånd.
Eftersom jag än så länge inte sett några stora nedgångar på vågen brukar jag försöka på hur bra jag mår av att äta LCHF-kosten. Men nu är det som om det inte längre är nog. Jag har blivit girig. Jag vill både känna av de positiva hälsoeffekterna OCH gå ner i vikt. Jag känner hur tålamodet börjar tryta. NÄR FASEN SKA DET RULLA IGÅNG EGENTLIGEN?
Jag läser fortfarande många LCHF-bloggar, men är inte lika pigg på att testa på nya recept längre. Är helt klart inne i en oinspirerad fas just nu. Detta kan såklart kopplas till min mormors bortgång i veckan och personer i min närhet som gjort mig besviken genom att inte leva upp till mina förväntningar.
Jag tror det gäller att vara lite klok, ha tålamod och bara vänta ut den här fasen. Om mindre än en månad är jag på svensk mark för att fira jul och nyår. Då ska jag införskaffa mig böckerna som jag har skrivit om tidigare här i bloggen. Och DÅ bannemig lär inspirationen komma flygande!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar