Portionsstorlekar och mättnadskänsla

Detta med portionsstorlekar och mättnadskänsla när man äter LCHF känns som ett kapitel för sig som jag nu tänkte fundera lite kring. En vän till mig som tidigare ätit LCHF beskrev det såhär:

"Det som blev farligt för mig var att jag kunde äta stora, fettrika portioner - och det var okej eftersom det var LCHF. Med min bakgrund som bulimiker var det så lätt överäta".

Jag kan verkligen förstå vad hen menade. Visst att LCHF brukar kallas för "njutardieten" och att man ständigt hör om de som fullständigt åt som grisar och ändå gick ner i vikt. Men allting som låter för bra för att vara sant är antagligen det också - så även LCHF. Missförstå mig inte nu, jag är fortfarande helt övertygad om att lågkolhydratkost är det bästa för mig. Men för att se resultat på vågen krävs det nog att man håller koll på portionsstorlekarna och inte okynnesäter ost och fett bara för att det är "okej" enligt LCHF.

Nedan följer en bild på vad jag åt till frukost idag kl 08:00 imorse. Den bestod av tre skivor stekt bacon och två stekta ägg samt två koppar (glas) kaffe med grädde + vatten.

För några veckor sedan åt jag samma sak. Plus en extra skiva bacon. Plus stekt svamp. Plus en halv avocado. Plus ost i äggen. Och ändå åt jag lunch vid samma tid som idag, vid 13-slaget. Det ska tilläggas att jag tyckte mig känna hungerskänslor redan vid 09:30-tiden och att jag då missmodigt undrade hur jag skulle klara mig ända fram till lunch. Det visade sig inte vara några problem. Ingen kurrande mage eller energidippar.

 Så här såg för övrigt min lunch ut klockan 13:00. Spenatsoppa med ett kokt ägg. Jag misströstade lite när jag såg storleken och tänkte: "hur ska jag bli mätt på det här?" Tätt följt av "jag kommer bli hungrig igen direkt!" Vi får väl se hur jag känner om någon timma..

 

Slutsatsen jag drar av detta är att jag går runt och är rädd för att vara hungrig och därför försöker kompensera det genom större portioner. Varför egentligen? Det värsta som kan hända är att min mage kurrar och att jag kanske skulle kunna bli lite gnällig. Efter år av ett stört ätbeteende kan det nog vara så att min kropp och hjärna fortfarande är inställd på att den bästa känslan är att vara proppmätt. Det här med ett äta tills man blir lagom mätt är helt enkelt nytt för mig och jag har inte lärt mig att processa det än. Men det är ju egentligen meningen med LCHF, att man ska äta mindre portioner för att kroppen blir mättare snabbare eftersom man äter mer fett. Jag måste helt enkelt bli bättre på att lyssna på kroppen och lära mig känna igen känslan av att vara lagom mätt. För om sanningen ska fram är det såklart att föredra framför att vara proppmätt, alla dagar i veckan. Detta kan komma att ta tid, men det gör ingenting. Jag har inte bråttom.

Frågan som också dyker upp i mitt huvud är om mina portionsstorlekar kan vara orsaken till uteblivna resultat på vågen? 

Mycket möjligt, blir svaret.